visst är det härligt när man skriver frågor på en text, och man vet inte riktigt vad man skriver men man bara fortsätter att skriva och spåna vidare och man skriver något ganska omsammanhängade som man upptäcker i slutet inte har någon riktig röd tråd men man fortsätter ändå för let's face it, man har inte tid att fixa det just nu, kanske imorgon kanske inte vem vet, iallfall i slutet försöker man knyta ihop säcken på något sätt, men man har inget riktigt band så man tar ett riktigt grovt rep och försöker att få ihop allt lite sådär halvdant för det duger just nu, herregud har ju bara läst texten en gång, nu får du ge dig, vad förväntar du av mig? visst är det härligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar