story

"Once a little boy sent me a charming card with a little drawing on it. I loved it. I answer all my children’s letters — sometimes very hastily — but this one I lingered over. I sent him a card and I drew a picture of a Wild Thing on it. I wrote, “Dear Jim: I loved your card.” Then I got a letter back from his mother and she said, “Jim loved your card so much he ate it.” That to me was one of the highest compliments I’ve ever received. He didn’t care that it was an original Maurice Sendak drawing or anything. He saw it, he loved it, he ate it."

Maurice Sendak

Jag har inte själv läst "Where the wild things are". Jag har inte sett filmen heller. Men när jag läste den här lilla anekdoten på http://www.jamesnord.com/, klickade jag snabbt upp weheartit.com, och skrev "Sendak" i sökrutan.
 För jag tyckte anekdoten var så söt, och så ärlig om hur man som barn inte bryr sig, man bara gör och visar sin uppskattning och glädje utan att tänka på vad andra tycker. Något man borde applicera nu när man är "vuxen".